Det är dyrt att vara fattig

Grunden till inlägget är en diskussion som de vuxna i familjen Investera I Livet har haft i veckan. Vi kan med glädje konstatera att det var ett bra tag sedan vi behövde känna en oro över pengar. Detta gäller både kortsiktigt och långsiktigt. Vi har helt enkelt hittat en balans på våra utgifter som övertygat oss att vi alltid skulle kunna vara nöjda med att leva på en lön exempelvis. En positiv bieffekt är att vi senaste året även skapat första stenen i en ekonomisk trygghet. Vi vet att vi kan köpa ett hus med en belåning på under 75% som ett exempel.

Nu åter till rubriken som snarare handlar om hur vi hade det tidigare och för den delen många andra personer har det idag. Fattig i denna mening innebär att man inte har ekonomisk möjlighet till att bestämma hur, med vad och när man ska betala det man behöver/vill ha.

Enklaste exemplet är försäkringar. Som jag i ett tidigare inlägg skrev kostar månadsbetalning 9% mer jämfört med helår. Att köpa en nyare bränslesnål bil med lägre skatt och som långsiktigt är lönsam är också betydligt lättare när man har pengar. Vi själva köper kyckling, falukorv, kaffe och andra återkommande veckans-varor när dessa är billiga även om vi inte tänkt att äta det förrän om ett par veckor. Vi köper kläder för halva priset i januari, när många andra prioriterar vilken mat det ska köpa för att klara sig fram till lönen.

När vi i framtiden behöver ett banklån för ett hus kommer vi förmodligen kunna välja och vraka av vem och hur mycket vi vill låna. Att slippa diskussionerna om ett topplån eller blankolån där allt bruka vara på bankens villkor innebär fördelar för oss.

Har man ingen buffert för oförutsedda utgifter kan det bli en dyr historia. Tänk att värmepannan i huset gått sönder och banken inte är villig att finansiera ett nytt lån. Alternativet kommer bli att man köper en värmepanna hos en aktör som erbjuder finansiering och därmed kanske inte köper det mest lämpade/ekonomiska, utan det som säljaren tvingar en att ta till den summan som han vill ha.

Vi har satt som mål att bli ekonomiskt oberoende. Ser man dock till vårt välbefinnande är jag övertygad om att det inte krävs mer än en buffert för ett par års levnadskostnader, för att eliminera eventuell oro över vår privatekonomi eller risken att tvingas ta ekonomiskt irrationella beslut.

/J

Publicerat i Budget. Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Både kommentarer och trackbacks är för närvarande avstängda.

2 Responses to Det är dyrt att vara fattig

  1. Fri vid 42 säger:

    Vi pratade också om detta hemma hos oss så sent som i helgen, vi funderade över hur intressant det är att vi som egentligen är mest ekonomiska så sällan tar beslut baserat på kortsiktig vinning utan kan titta på den långsiktiga effekten. Ofta sparar det både tid och pengar i längden att välja mer kvalitativa produkter framför det billigaste alternativet t ex när det gäller vitvaror till hemmet, verktyg etc. En kortsiktig vinning kan ofta bli en långsiktig förlust. När det gäller att köpa saker som inte är av bra kvalitet tycker jag att man ska lägga in både den ökade livslängden men också den tid det tar att ständigt byta ut saker som har gått sönder. Vi jobbar ju precis som er för att någon gång i framtiden kunna leva på passiv inkomst för att frigöra tid och då vill jag inte använda den för att ersätta allt som ständigt går sönder i huset:-)

    • investerailivet säger:

      Det finns ett starkt samband mellan att ta långsiktiga beslut och värdera tid. För oss har det också blivit viktigare att bara behöva lägga tid på att köpa en pryl en gång på tjugo år och veta att det håller än att behöva göra det var femte år. Just tiden är viktig att ha i åtanke då man aldrig kan få tillbaka den – pengar kan tjänas in senare när barnen är större.

      Sedan finns det även en positiv miljöaspekt i det hela 🙂

      Trevlig kväll!

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.