Helgreflektioner

Det är första helgen som vi spenderat i hemmet utan att enbart packa upp grejer. Vi är inte i närheten av klara med allt, men har nu kommit så långt att vi kunde bjuda in vänner på en middag. Skönt att känna att vardagen stabiliserats och vi är på väg mot en långsiktigt ”hållbar” vardag. Det gäller dock att inte fastna i samma rutiner år efter år. Ibland måste man stanna upp och reflektera över vad kan vi göra/ändra på för att må ännu bättre. Oftast är det så att man känner att tiden till reflektion inte finns där, men troligtvis är det så att vi prioriterat bort det. Senaste helgerna har vi sett till att ta oss tiden. Det underlättar så klart att ha familjerna nära och därmed möjlighet att göra saker på tu man hand, utan en livlig två-åring som måste passas. Att vi även kunnat utnyttja söndagseftermiddagen till att bara ta en långpromenad istället för att sitta i bilen till andra sidan landet för att sedan handla mat sent på kvällen är rena lyxen.

Helgen innan tillbringade vi i huvudstaden (utan Lilleman) och jag tror att det var första barnfria helgen sedan han föddes. Vi passade på och njöt av trevliga kvällar på restauranger. Även en brunch och några kaffe på stan blev det. Jag kan förstå att det är enkelt att spendera några tusen i veckan på det sättet, för det gjorde även vi på två dagar, dock så tror jag att vårt begär efter den typen av ”konsumtion” tillfredsställdes för ett tag framöver. På stan var det mest samma märke av barnvagnar och snittpriset på en barnvagn av det märket lär ligga på 15k (med lite tillbehör). Bor man i den staden sugs man väl automatisk med i konsumtionshysterin.

Just konsumtion har jag funderat en del på sedan dess. Jag menar inte enstaka prylar utan hur det kommer sig att vi på ett par generationer lyckas konsumera mer än dubbelt så mycket jämfört med våra mor/farföräldrar? Största delen av ökningen beror antagligen på ett skapat behov av prylar/tjänster, snarare än att utbudet ökat. Är vi då lyckligare nu än för 40 år sedan? Den frågan är förstås väldigt svår att svara generellt på. De allra flesta inser nog att det inte är prylar som ger lycka, utan tiden man minns att man har haft det bra och varit nöjd med tillvaron. Men visst är det lätt att bli ”vardagsblind” och missa skogen för alla träd. Därför är det viktigt att ge sig själv tid för reflektion och tid för att bara vara, eftersom det är då man oftast kommer till klarhet. Dessa tankar följer sedan med och ger sig till känna då och då, vilket hjälper till då man ska fatta beslut. Just den nöjdheten känner jag oftast när vi umgås utan att distraheras av exempelvis TV:n. Det finns två enkla frågor att ställa sig för att det hela ska bli mer uppenbart. Minns du vilket program du tittade på förra helgen? Svaret är antagligen nej. Har man däremot tagit en långpromenad minns man oftast känslan som uppstod under tiden, vad man pratade om och hur man interagerade med varandra.

/J

Publicerat i Arbete vs. Fritid. Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Både kommentarer och trackbacks är för närvarande avstängda.

Kommentarer är avstängda.

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.