Fredagsfilosofen – Pengar styr vardagen?

Efter att funderat lite kring beteendet/börspsykologin gällande köp/sälj ihop med löneutbetalningsdatumen osv. har hjärnan även tänkte ett steg längre nu. Jag ska erkänna själv att vi varit mer slösaktiga med våra pengar när dessa var nya på kontoutdraget. Under studietiden var man oftare ute direkt efter löning än precis innan. Till viss del är det fortfarande så att vi gör vissa saker efter löning och inte innan vilket i så fall (utan slumpen så klart) beror på personerna vi umgås med.

Ett vanligt exempel är utelucharna. Inte många som har med sig egen matlåda i början på månaden. Däremot när jag ska ut och käka för en gångs skull och det är kort innan löning har många det lite kärvt. Vill man besöka en nöjespark med några vänner kan det ofta fås som svar att vi tar det efter löning.

Nu är det inte enskilda exempel som jag ska lista upp utan reflektera över hur det påverka hela samhället. Jag själv föredra att gå på exempelvis Liseberg när det är mindre folk. Även att äta lunch ute är i min syn bättre när restaurangerna inte är överfulla. Samma gäller det numera när man ska ut och ta en öl med kompisarna. Jag undviker hellst lönehelgen då det är som mest folk (och mest alkohol?), ska jag gå i klädaffärer vill jag inte ha väntetider till provhytten och inte heller till kassan. Att storhandla löningsdagen är inte heller någon höjdare. Allt det ovan föredra vi alltså att göra innan löning, eller när vi har tid helt enkelt. Så även vi styr viss beteende efter när exempelvis lönen betalas ut (dock ej pga. den ekonomiska faktorn direkt).

Som jag tidigare skrivit har vi gjort bästa affärerna oftast när vi handlat tvärtemot vad majoriteten gör (haft råd). En begagnat bil för 25.000 kr är svårare att sälja innan än precis efter löning exempelvis.

För mig är det obegripligt att samhället fungerar på det sättet. Att det är pengaflödet som ska avgöra när vi kan konsumera. Att vuxna människor inte har disciplin nog att kunna hålla i pengar så dom räcker månaden ut på samma nivå och har råd med finare mat i början av månaden för att sedan leva på pasta (såvida man inte vill det så klart). Är det för mycket ”leva för dagen” mentalitet i dagens samhälle? Saknas helt enkelt tålamodet och glädjen att kunna se fram emot saker/upplevelser?

Det känns bra att vi kan säga att vi har råd att göra det vi vill när vi vill. Sedan har vi inte samma krav och önskemål om materiella saker vilket gör det möjligt. Att inte påverkas av ekonomiska transaktioner på det sättet är en lättnad. Vi kan planera vår tid bättre, slösar mindre tid på köer i affärer osv. dessutom är det helt fantastisk att inte behöva bekymra sig över vardagsekonomin i sig.

/J

Publicerat i Övrigt. Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Både kommentarer och trackbacks är för närvarande avstängda.

Kommentarer är avstängda.

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.