Livskvalitet trots låga utgifter?

Har senaste veckan funderat över hur vi lyckas må bra samtidigt som vi kan spara 40-50% av våra inkomster (som är under genomsnitt). Vad må bra innebär är väldigt olika så klart och kan inte jämföras direkt däremot kan man kolla på valutan man får för sina pengar.

Om vi börja med boendet så har vi visserligen något mindre än dom flesta andra med barn dock så är lägenheten helt nyrenoverad vilket vi värdesatte mest samt med grönområde utanför dörren. Dessutom hade vi tur med jobben och slipper diverse omkostnader som trängselskatt.

Maten lägger vi en hel del pengar på, kanske inte lika mycket som andra då vi sällan äter ute. Vi handlar basvaror när dessa är prisvärda. Kyckling köps när det är extrapris, falukorv och exempelvis ost likaså, en del kött kommer direkt från gården med bästa kvalitet, likaså vissa grönsaker och ägg. Vi har även försökt att köpa säsongens frukt och grönt vilket innebär mer för pengarna.

Transport utgörs till största delen av bränsle. Bilkostnaderna hålls nere rejält genom att jag gör allt på bilarna själv samt relativ liten kapitalbindning. Just transportkostnaderna skulle vi kunna dra ner mycket då största delen är rörliga kostnader ifall det skulle behövas.

Barnprylar köpts oftast begagnade vilket inte enbar beror på ekonomiska aspekten utan även andra som vi tidigare skrev om här http://investerailivet.wordpress.com/2013/02/17/varfor-kopa-secondhand/ Även om många argumentera att man alltid kan sälja det man köpte nytt så blir det ofta inte av och skulle man ta tag i saken kräver det tid.

Våra kläder köpts ofta när dessa är på rea. Vi köper därmed sällan exakt när vi behöver ett nytt par skor utan har köpt dessa på en rea ett halvår innan för mindre än halva priset. Jag har en del dyra skjortor, skor och jeans men inga är köpta för mer än halva ordinariepris.

Övriga prylar köpts bara om vi bedömmer att det finns ett behov. En ny mobil behövs bara när den gamla inte uppfyller behovet längre. Många köper nog istället en ny för att ha den nyaste modellen. Samma gäller övriga teknikprylar också.

Abonnemang som internet väljs efter billigaste alternativ som uppfyller kraven vi har. Telefonabonnemangen är samma sak där och inga extra tjänster som vi knappt skulle använda. Vi undviker även långa bindningstider då man oftast kan omförhandla eller byter leverantör till ett bättre erbjudande efter ett år. Vi skulle heller aldrig betala för att få fler TV-kanaler som bara innebär att vi lägger tid på dålig TV istället.

Småutgifter är rätt intressanta då jag nu upptäckte att antalet småköp minskat en hel del sen vi började köra en ordentlig uppföljning. Det är allt från godis/fika till mindre impulsköp.

Kan konstatera att vi spenderar mycket mindre på status/onödiga lyxprylar jämfört med många andra samtidigt som vi har det mesta egentligen. I vårat fall tillför dessa inte heller någon livskvalitet direkt känner vi. Det har även förändrats sedan vi blev föräldrar och blivit ännu tydligare. En hel del prylar som exempelvis TV-Spelet använder vi nu ännu mer sällan. Sen handlar nog mycket även om att tänka på ett rationellt sett samt att ha tålamod. Rationellt i detta hänseende är exempelvis att köpa två kilo kyckling till extrapris fast bara ett kilo behövs närmaste tiden när man vet att det kommer att gå åt veckan efter. Tålamod är också viktig, att kunna vänta med konsumtionen och inte behöva köpa något samma dag. Till tålamod tillhör även sparandet som krävs för att kunna köpa rätt sak vid rätt tillfälle. Bästa affärerna gör man när man gör tvärtemot vad majoriteten ekonomisk har möjlighet att göra. Under hela konjunkturcykeln borde man egentligen spara så mycket man kan (högkonjunktur) för att sedan konsumera när färre andra har pengar över (lågkonjuntur). Majoriteten gör nog tvärt om.

Allt ovännamda påverka inte hur vi mår på något negativt sätt känner vi. Snarare tvärtom, att ha en ekonomisk trygghet (buffert) ger oss en hel del friheter och möjligheter. Bästa exemplet är att vi mår bättre av att veta att vi skulle kunna resa ett helt år i nuläget istället för att ha en ny bil på parkeringen. På något sätt är man även mer motiverad att jobba när man vet att man förmodligen inte ska behöva göra det i mer än kanske 10-15 år till. Att jobba för att enbart (över)leva just då är inte det mest motiverande enligt mig. Jag har hört min mor själv säga några gånger: Varför hyrde vi den där lägenheten när vi var unga? Istället hade vi kunnat spara hela min lön varje månad och köpt ett hus efter några år.

/J

Publicerat i Budget. Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Både kommentarer och trackbacks är för närvarande avstängda.

Kommentarer är avstängda.

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.