Att jobba utan motivation

Får börja med att fundera över vad som får mig att bli motiverad.

Under gymnasietiden var det mest pengar på kort tid vilket resulterade i helgarbete och senare långa natt/kvällspass på industrierena. Jag är fortfarande inte uppe i den lönenivån igen. Motivationen avtog när jag jobbade extra under studietiden och upptäckte hur slitsam dessa jobb var för kroppen och hälsan.

Efter studietiden blev jag motiverad att söka jobb på ett större bolag, något som ger mig praktisk erfarenhet från hur större företag fungerar. Hur affärer genomförs och dialog mot kunderna. Det var relativ osäkra tider den sommaren och vår Lilleman var på väg så jag tackade ja till ett jobb som skulle vara ett vikariat på ett år genom ett konsultbolag som det heter så fint. Jag tänkte strunt i den relativ låga lönen ett år med detta jobb på CV:et och du är en bra bit på vägen till nästa jobb. Efter 10 månader stod det klart att vikariatet förlängs. Bra tänkte jag för då skulle det bli en lönediskusion som varit lovat tidigare. Tyvärr blev det klart några månader senare att på grund av dom dåliga tiderna godkänns inga prishöjningar. Flera konsulter fick gå i samma veva. Nu när jag hade lärt mig allt och verkligen sugit upp så mycket kunskap som bara möjligt faller motivation. Jag går till ett jobb där jag numera inte lär mig något nytt och är missnöjd med lönen samt hur allting hanteras av cheferna. Det enda som håller mig kvar är egentligen arbetstiderna, teamet och friheten i jobbet som väger upp en viss del. Dock så passeras den gränsen nånstans när jag inte kommer vidare och inte lär mig nya saker och det har nu skett.

Jag är helt enkelt så omotiverad i jobbet som man bara kan bli. Jag utför såklart allt som jag ska men rätta engagemanget från min sida saknas. Tyvärr har jag inte fått några jättebra svar på mina ansökningar och jag kanske måste tänka om den del, sänka mina krav på nya jobbet. Jag börja funderar på att söka jobb där jag antagligen kan gå vidare till nästa nivå efter ett tag.

Mina tankar går även att säga upp mig rätt snart.Det är inget kul att vara på sämnre humör även hemma bara för att man är missnöjd med arbetsvillkoren. Vi har dessutom den inställning att vi ska göra det som vi vill och mår bra av, det som känns rätt för oss helt enkelt. Det borde finnas en chans att lönen höjs om man visar arbetsgivaren att man menar allvar. Erfarenheten som både K och jag haft tidigare är att när man väl lämna in uppsägningen så finns det utrymme för förhandling. Dock så är risken att jag går utan jobb ett tag, samtidigt skulle jag då kunna ägna mig 8 timmar per dag åt jobbsök samt mina andra affärsidéer.

Ska bestämma mig under påskhelgen och även boka in ett samtal med min chef efter ledigheten.

Uppföljning följer…..

/J

Publicerat i Uncategorized. Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Både kommentarer och trackbacks är för närvarande avstängda.

2 Responses to Att jobba utan motivation

  1. Frihet säger:

    Tror detta generellt är ett stort problem för oss som insett att livet är mer än att jobba 9-5 till 65. Man ser liksom alla alternativa användningsområden för den tiden man spenderar på jobbet och undrar när man ska få komma ”ut”.

    • investerailivet säger:

      Så är det nog. Pengar är inte heller allt men tyvärr så kan dessa ge möjligheten att komma ”ut”. Känns för oss allt viktigare att inte fastna i detta allt för länge utan att försöka kombinera jobb med att njuta av livet, alternativ kunna jobba några år framöver med motivationen att sedan göra det vi vill.

      /Investerailivet

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.